Livet är lokalt på finska och svenska

Coronapandemin ledde till att vi stannade hemma, eller åtminstone i det egna landet, under semestrarna. På svenska kallades fenomenet skämtsamt att man ”hemestrade”. Fastän Coronaåren på många sätt varit en tung tid så kan man säga att det positiva är att många upptäckt att det finns mycket fint hemma i Finland. Den åländska kampanjen ”kotimaassa ulkåmailla” var den finurligaste marknadsföringskampanjen jag lade märke till under corona-pandemin. Syftet var att skapa synlighet och öka intresset för Åland som en trygg inrikesdestination och kampanjen lär ha varit framgångsrik.

Många utredningar kommer säkert att göras om vilka fundamentala förändringar den utdragna pandemin har haft på samhället. Den största bestående förändringen är troligen att distansarbetet tagit ett jättekliv framåt. Väldigt många förlängde sina vistelser på sommar- eller semesterorten vilket har haft en positiv effekt för lokala företag på landsbygden. Samtidigt har många konsumenter fått upp ögonen för livet på landet, kanske också för de utmaningar man har då all service inte finns nära.

Knappt har vi hunnit återhämta oss från Coronapandemin före följande enorma kris är ett faktum, den ryska invasionen i Ukraina. Kriget har kommit oss mycket nära och också förändrat uppfattningen om Finlands säkerhetsomgivning. Vårt lands helhetssäkerhet skapas av många delar och en av dem är den inhemska livsmedelsförsörjningen som dess värre också nu har stora problem då produktionskostnaderna stigit. Landsbygdens betydelse för upprätthållandet av viktiga samhällsfunktioner är central och i krissituationer förtydligas landsbygdens roll, både med tanke på primärnäringarna och som tillflyktsort för människor som söker sig bort från tätorter och människoansamlingar.

Den organisation som jag representerar i det landsbygdspolitiska rådet har varken som sin primära uppgift att befrämja landsbygdsnäringar eller säkerhetspolitik. Svenska Finlands folktings lagstadgade uppgift är att bevaka de språkliga och kulturella rättigheterna för den svenskstalande befolkningen i Finland. Men trots att Folktingets uppdrag kan te sig fjärran från landsbygdspolitiken så finns det många frågor som behandlas i MANE som också berör Folktinget.

Livet är lokalt och den svenskspråkiga befolkningen är mycket lokalt och regionalt förankrad i Finland. En stor del av finlandssvenskarna bor på landsbygden och glesbygden. De bidrar till att utveckla landsbygdsnäringar och hålla landsbygden levande. Även de finlandssvenskar som bor i städer kan uppleva samma problem som finländarna i glesbygden, eftersom servicen på svenska ofta finns lite längre borta än för den finskspråkiga majoriteten. I de stora städerna är det svenska skolnätet glesare än det finska skolnätet och den svenskspråkiga servicen inom social- och hälsovården är ofta bristfällig då svensktalande personal saknas.

Då jag i det landsbygdspolitiska rådet talar för en livskraftig landsbygd och skärgård, en hållbar utveckling på landsbygden, för ett mångsidigt serviceutbud och en hög säkerhetsnivå och trygghet gör jag det med finlandssvenska glasögon. Jag är övertygad om att det gagnar den finländska landsbygden om livet lokalt också i framtiden kan levas på både finska och svenska.