Regional jämlikhet måste tryggas i främjandet av digitaliseringen av samhället – kommunernas betalningsandel bör sänkas

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen betonar de samhälleliga förändringar som till följd av coronapandemin försnabbats: digitaliseringen, platsoberoende arbete och människors multilokalitet. Betydelsen av regionalt jämlik tillgång till supersnabba datakommunikationsförbindelser av jämn kvalitet har ytterligare förstärkts.

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen betonar att Finland fortfarande har det största utvecklingsgapet inom EU-27-medlemsländerna när det gäller tillgängligheten till nästa generations datakommunikationsförbindelser (sk. NGA-förbindelser) tillgänglighet på landsbygden och i hela landet (se bild nedan). Skillnaderna i den regionala tillgängligheten är märkbara i Finland och är oroväckande med tanke på medborgarnas jämlikhet.

Genom det nationella programmet stöds utbyggnaden av snabba bredbandsförbindelser i områden där näten inte byggs på marknadsvillkor. Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen föreslår att lagen om stöd för byggande av bredband (1262/2020) och statsrådets förordning om kommunens betalningsandel och minimihastigheten för en snabb bredbandsförbindelse i bredbandsprojekt (203/2021) ändras så snart som möjligt. Det är fråga om nationell tilläggsreglering.

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen påpekar att kommunernas avgiftsklasser och fastställandet av kommunernas betalningsandel inverkar på kommunernas faktiska möjligheter att utnyttja finansieringen av Europeiska unionens facilitet för återhämtning och resiliens (RRF), vars syfte är att lindra coronapandemins ekonomiska och samhälleliga konsekvenser och förbättra de europeiska ekonomiernas och samhällenas hållbarhet, hållbarare och bättre utrustade för utmaningar och möjligheter i den gröna och digitala övergången. Finlands program för hållbar tillväxt grundar sig på denna och från RRF anvisas i FInland 55 miljoner euro till utbyggnad av bredband. Anmärkningsvärt är att stödet ska bindas inom 2023.

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen understryker de förändringsfaktorer som, utöver de ovannämnda, till följd av regeringens social- och hälsovårdsreform påverkar kommunernas ekonomi, när över 70 procent av kommunernas budgetar överförs till välfärdsområdena. Kommunernas förändringsbörda är för närvarande betydande. Därutöver kan anhängiga lagstiftningsprojekt vid ikraftträdandet ytterligare påverka kommunernas möjlighet att investera i utbyggnad av bredband (t.ex. plan- och bygglagen).

Investeringar i bredband har bevisligen betydelse för utvecklingen av kommunernas livskraft och supersnabba fasta fiberoptiska förbindelser påverkar bland annat befolkningsutveckling, grundande av företag i regionen och utvecklande av företagsverksamhet (bl.a. Hirvonen et al. 2020, Lehtonen 2020, Kurvinen et al. 2018, Antikainen et al. 2017, Honkaniemi och Luoto 2016). Men utbyggnaden av bredband hör inte till kommunernas primära uppgifter. Det oaktat handlar det om grundläggande infrastruktur som garanterar alla medborgare likvärdiga möjligheter att delta i samhället och för företag att verka i den digitala ekonomin. Det är statens uppgift att garantera alla medborgare möjlighet att använda denna grundläggande infrastruktur och att främja regional jämlikhet.

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen betonar att de bestämmelser som styr stöden för byggande av bredband utgör en risk för att finansieringen inte används och att målen inte nås. För närvarande finnsa det i Finland exempelvis 138 kommuner där tillgången till supersnabba datakommunikationsförbindelser av jämn kvalitet tillgången (förbindelsen är större eller lika stor som 100 Mbit/s) är under 50 procent. Av dem har 86 ställts i den högre avgiftsklassen på 33 procent och 34 kommuner i avgiftsklassen på 22 procent. Observera att 45 av dessa (ovannämnda 138) kommuner är glesbygdskommuner och 16 skärgårdskommuner; av glesbygdskommunerna hör 24 kommuner till den högsta avgiftsklassen och sex stycken till den minsta, av skärgårdskommunerna hör 11 till den högsta avgiftsklassen och ingen till den lägsta avgiftsklassen. Av alla glesbygdskommuner (84 stycken) hör 47 och av skärgårdskommunerna 39 (av 48) till den högsta avgiftsklassen. Landsbygdspolitiska rådets sekretariat har understött alternativet att slopa kommunens betalningsandel (2 december 2020).

Landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen betonar att både lagen och förordningen syftar till att uppnå Europeiska kommissionens mål för gigabitsamhället, målsättningar i statsminister Sanna Marins (sd) regeringsprograms kapitel 3.4.1 och kommunikationsministeriets strategi för digital infrastruktur. Risken är att även dessa mål förblir ouppnådda.

Därmed framför landsbygdspolitiska rådet och skärgårdsdelegationen som sina ställningstaganden att lagen om stöd för byggande av bredband (1262/2020) och statsrådets förordning om kommunens betalningsandel och minimihastigheten för en snabb bredbandsförbindelse i bredbandsprojekt (203/2021) ändras så snart som möjligt så att kommunandelen för 8 procent utvidgas till att omfatta alla de kommuner där täckningen för supersnabba och fasta bredband på 100 Mbit/s är under 50 procent. Alternativet är att slopa kommunandelen i sin helhet, så som landsbygdspolitiska rådets sekretariat understött i sitt utlåtande gällande ärende VN/20396/2020 (2.12.2020).

Ställningstagandet har godkänts vid landsbygdspolitiska rådets möte den 7 december 2021.

Ställningstagandet godkändes vid skärgårdsdelegationens möte den 8 december 2021.

Ställningstagandet har framförts i ett brev till kommunikationsminister Timo Harakka och till kommunikationsministeriet den 17 december 2021.

Läs ställningstagande i pdf-format (på finska).