Landsbygdspolitiska rådets sekretariat betonar behovet av landsbygdssäkring vid social- och hälsovårdsreformen

I samband med beredningen är det viktigt att bedöma reformens konsekvenser för landsbygden

Enligt sekretariatet är det viktigt att under hela reformprocessen och i synnerhet i samband med beredningen av lagstiftningen bedöma reformens konsekvenser för landsbygden, i synnerhet tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet. Reformens konsekvenser för vardagen, livet och näringsverksamheten på landsbygden ska synliggöras. Landsbygdssäkring ska vara ett led i arbetet med att bedöma regionutvecklingen och de sociala konsekvenserna.

I princip understödjer sekretariatet förslaget att överföra organiseringsansvaret för social- och hälsovården och räddningsväsendet från kommunerna till den nya förvaltningsnivå som ska inrättas, det vill säga vårdlandskapen. Sekretariatet utgår då från att de enhetliga grunderna för att bevilja tjänster garanterar att landskapets invånare får samma tjänster på lika grunder oberoende av var de bor. Sekretariatet betonar att för att trygga jämlikheten samt tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet är det viktigt att fästa vikt vid att de nya vårdlandskapen får tillräckligt starka verksamhetsförutsättningar och att de regionala skillnaderna mellan kommunerna inte blir skillnader mellan landskapen.

Förslag till finansieringsmodell och uppmärksamhet på ökad multilokalitet

Principerna för den föreslagna finansieringsmodellen är enligt sekretariatet i princip goda. Det är dock viktigt att beakta att den beräkningsmodell för finansiering som föreslås i utkastet inte leder till att kommunernas skuldsättning ökar oskäligt. Finansieringsmodellens svaga sida är att den inte beaktar de förändringar som skett på sistone, såsom att kommunernas ekonomi har försämrats eller att coronaepidemin fortsätter att spridas. Propositionen beaktar inte heller kommunernas eller de nya vårdlandskapens tillväxt eller minskning, och därmed inte heller investeringsbehoven eller sparpotentialen i framtiden. Ytterligare vill sekretariatet påminna om att de social- och hälsovårdsorganisationer på landskapsnivå som redan slagit sig samman har till en stor del redan använt kostnadsnyttan av sammanslagningen. Finansieringsmodellen får inte vara ett straff för att tjänsterna redan produceras effektivt och ekonomiskt. Enligt sekretariatet är det viktigt att alla vårdlandskap garanteras realistiska verksamhetsförutsättningar.

Det är viktigt att man i finansieringen av vårdlandskapen också beaktar den ökande multilokaliteten. Vid beredningen av social- och hälsovårdsreformen bör man beakta policyrekommendationerna i Finlands miljöcentrals och Institutets för hälsa och välfärd forskningsprojekt MONISOTE. När det gäller att ordna social- och hälsovårdstjänster hjälper rekommendationerna att tänka på människornas rörlighet och de säsongsmässiga förändringarna i de olika områdenas potentiella servicebehov.

Flexibla lösningar för att producera tjänster

Den integration som reformen genomför, det vill säga att man samordnar primärvården och den specialiserade sjukvården och stärker tjänsterna på basnivå, är enligt sekretariatet den rätta utgångspunkten. Att fokusen flyttas till tjänster på basnivå och förebyggande verksamhet är likaså ett förslag som är värt att understödjas. På landsbygden förutsätter detta ett tillräckligt omfattande servicenätverk eller flexibla lösningar och flera olika sätt att producera tjänster. Att trygga tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet i synnerhet i glesbygden kräver att man på ett omfattande sätt utvecklar de olika sätten att producera tjänster samt att man känner till de lokala förhållandena och aktörerna. Detta ska upprätthållas och stärkas i vårdlandskapen. Det är dock viktigt att man utvecklar de digitala tjänsterna med beaktande av principerna om likabehandling och tillgänglighet och att staten ger stöd och ser till att den digitala infrastrukturen byggs upp på ett täckande sätt.

Sekretariatet påpekar att modellen med flera producenter inte finns med i lagförslaget och att propositionen således inte skapar incitament för utveckling av företagsverksamheten inom social- och hälsovården. Modellen med flera producenter är ett sätt att stödja tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet på landsbygden. Det är också viktigt att bevara möjligheten till servicesedlar och en personlig budget. Att dela upp offentliga upphandlingar är ett centralt sätt att utveckla tjänstemarknaden och få den att fungera. Också villkoren för offentlig upphandling i fråga om förbudet för producenter av servicesedlar att ha bisyssla bör luckras upp.

Social- och hälsovårdsreformen kräver brett samarbete

Det är väldigt viktigt att även organisationer omfattas av social- och hälsovårdsstrukturerna. Att på landskapsnivå utveckla samarbetsstrukturerna mellan vårdlandskapen och organisationerna är en viktig del av en fungerande social- och hälsovårdshelhet. Utvecklingsarbetet Organisation 2.0, som kommit i god fart i landskapen, bör fortsätta långsiktigt och organisationernas verksamhetsförutsättningar måste tryggas. I detta sammanhang bör man också identifiera och beakta att de centrala aktörerna i synnerhet på landsbygden inte endast utgörs av social- och hälsovårdsorganisationer utan mer omfattande också av andra aktörer inom den tredje sektorn såsom byaföreningar.

Ur landsbygdsområdenas synvinkel är det mycket viktigt att man utvecklar strukturer och rutiner som underbygger samarbetet på lokal nivå och landskapsnivå samt att beakta landsbygdsaspekten som en del av utvecklingen av vårdlandskapen. I planeringen av såväl tjänster som verksamhet som främjar välfärd och hälsa bör göras en landsbygdssäkring. Särskilt ska man fundera på hur utbredda tjänsterna är och hur de kan nås även i glesbygden. Att främja välbefinnande och hälsa kommer att vara kommunernas och vårdlandskapens gemensamma uppgift. Detta förutsätter strukturer och rutiner som bidrar till samarbetet mellan vårdlandskapen, kommunerna och organisationerna. Vidare är det allt viktigare att kunna ta vara på alla lokala och regionala resurser. De nödvändiga närtjänsterna ska säkerställas i hela landet och nya verksamhetsmodeller behövs. I reformen ska beaktas rekommendationerna i Institutets för hälsa och välfärdforskningsprojekt ”Innehåll, kunnande och utvärderad information för kommunernas livskraft, förnyelse av välfärds- och säkerhetsarbetet”.

Räddningsväsendets tjänster ska tryggas

Avslutningsvis påpekar sekretariatet att integreringen av räddningsväsendet i vårdlandskapens uppgifter är en viktig del av helheten och påminner om att en stark säkerhet och en fungerande prehospital akutsjukvård förutsätter tillräckliga resurser. Reformens mål att säkerställa räddningsväsendets tjänster i glesbygden är absolut viktigt. Avtalsbrandkårsverksamheten är en nödvändig del av räddningsväsendet i vårt glesbefolkade land, varför avtalsbrandkårernas verksamhetsförutsättningar måste tryggas. Utmaningen för glesbygden är att tjänsterna är koncentrerade och väntetiderna för att få hjälp har blivit längre. Därför finns det ett behov av avgiftsfri säkerhetsutbildning i glesbygden. För detta bör tas fram en enhetlig verksamhetsmodell på riksnivå.

Här kan du läsa sekretariatets hela utlåtande. (Pdf)

Läs mer (på finska)

Projektet MONISOTE på Finlands miljöcentrals webbplats
Miten huomioida monipaikkainen elämä terveyspalvelujen järjestämisessä?(pdf på THL:s webbplats)
Projektet Innehåll, kunnande och utvärderad information för kommunernas livskraft, förnyelse av välfärds- och säkerhetsarbetet (SOIHTU) på THL:s webbplats
Harvaan asuttujen alueiden elinvoimaisuus rakentuu yhdessä hyvinvointia edistämällä. Policyrekommendationer för landsbygdspolitiken 2020:3 (pdf)