Landsbygdspolitiska mål för välfärdsområdesvalet: Lyfta fram välmående och servicebehov på landsbygden

Ställningstagande , HYMY-nätverket

Syftet med social- och hälsovårdsreformen och reformen av räddningsväsendet är att minska hälso- och välfärdsskillnaderna mellan människorna, trygga jämlika och högklassiga social-, hälsovårds- och räddningstjänster samt förbättra tillgången till tjänster och tjänsternas tillgänglighet. För att dessa mål ska kunna nås måste landsbygdsaspekten beaktas.

Fyra mål för att stödja välfärdsområdenas verksamhet

Av Finlands areal består 95 procent av landsbygd och över 1,5 miljoner människor bor på olika slags landsbygdsområden. Dessutom har människors ökade multilokala livsstil ökat användningen av landsbygdsområden. I synnerhet i de livliga stugkommunerna och i turistområdena flerdubblar fritidsinvånarna invånarantalet säsongvis, vilket också ökar användningen av och efterfrågan på tjänster. Det är viktigt att dessa beaktas som en del av välfärdsområdets servicestrategi.

De landsbygdspolitiska målen för välfärdsområdesvalet är:

  1. att välfärdsområdens strategiarbete och beslutsfattande landsbygdssäkras.
  2. att jämlika tjänster utvecklas platsbaserat och fördomsfritt.
  3. att samarbete och dialog mellan välfärdsområdet, kommunerna, organisationerna och social- och hälsovårdsföretagen främjas.
  4. att räddningsväsendets tjänster tryggas inom hela välfärdsområdet

Mål 1: Välfärdsområdens strategiarbete och beslutsfattande landsbygdssäkras

De viktigaste punkterna:

  • En bedömning av konsekvenserna för landsbygden (nedan landsbygdssäkring) bör göras i beredningen av välfärdsområdets servicestrategi och i synnerhet vid beslut som gäller servicenätet och närtjänsterna ska en bedömning av konsekvenserna för landsbygden göras. Landsbygdssäkringen kan göras exempelvis som en del av förhandsbedömningen av konsekvenserna av beslut.
  • När principiella riktlinjer för tjänsterna dras upp bör man i helheten beakta avstånden, möjligheterna att färdas, tillgängligheten till digitala tjänster samt inverkan på livskraften.
  • Välfärdsområdets servicestrategi och beslutsfattande bör grunda sig på kännedom om och beaktande av lokala förhållanden samt på regelbunden kartläggning av invånarnas välmående och servicebehov.
  • Information om befolkningens välmående och servicebehov bör samlas in och analyseras utifrån områdestyper. I synnerhet befolkningen i glesbygden blir osynlig i statistiska medelvärden.

Landsbygdssäkring är en metod som förverkligar principerna för delaktiggörande planering. Metoden är ett sätt att i planeringen av landsbygdsområden öka dialogen mellan olika parter och att förbättra beaktandet av landsbygdens särdrag vid omställningar. Syftet med landsbygdssäkring är att stärka de positiv och förebygga negativ inverkan av beslut.

Metoden har använts bl.a. i samband med kommunsammanslagningar, utarbetandet av landskapsprogram och strategier och i samband med den tidigare beredningen av landskapsreformen. Med hjälp avlandsbygdssäkringsprocessen involveras de viktigaste aktörerna i planeringsarbetet och landsbygdsaspekten beaktas vid omställningar. Via landsbygdssäkting hörs även mindre aktöreras röster i beredningen.

När alla nyckelaktörer är med och bedömer konsekvenserna för landsbygden kan man bilda sig en helhetsbild av välfärdsområdenas konsekvenser för invånarna och de lokala samhällena på landsbygden, för företagen och kommunerna.

Genom att ta i bruk landsbygdssäkring vid beredningen av välfärdsområdena främjas en rättvis behandling av dem som bor på landsbygden samt uppnåendet av målen för reformen.

Landsbygdssäkring kan kopplas samman med andra utvärderingar, såsom förhandsbedömning av beslutens konsekvenser, varvid workshoppar, intervjuer och enkäter kan sammanslås.

Välfärdsområdet ska i stor utsträckning ta i bruk invånarnas demokratiska påverkningsmöjligheter enligt lagen. Ett område ska säkerställa att invånarna i olika grupper och även i avlägsna områden får sin röst hörd i allt beslutsfattande i välfärdsområdet.

Mer information:

Informationssidan landsbygdssäkring av beslut (på finska).

Mål 2: Jämlika tjänster utvecklas platsbaserat och fördomsfritt

De viktigaste punkterna:

  • Basservicen inom social- och hälsovården ska vara tillgänglig som närservice i varje kommun. Serviceutbudet ska samordnas så att det motsvarar människornas och regionernas behov, med beaktande i helheten även av att människorna bor på flera orter.
  • Tillgången till prehospital akutsjukvård och jourtjänster ska tryggas inom hela välfärdsområdet.
  • Tillräcklig tillgång till hemvård ska säkerställas också för dem som bor långt borta från centrumen. Nya boendeformer mellan hemmet och institutionsboende ska utvecklas för äldre (t.ex. familjevård).
  • Sådana sätt att producera tjänster som lämpar sig för landsbygdsområden ska påskyndas och modigt testas.

Vid planeringen, utvecklingen och utvärderingen av tjänsterna ska invånarnas delaktighet stärkas med beaktande också av den regionala täckningen och de lokala specialfrågorna kring välfärden.

Integreringen av natur- och djurstödda green Care-tjänster som en del av utvecklingen av social- och hälsovårdstjänsterna bör främjas ytterligare bland annat genom servicesedlar.

En jämlik tillgång till social- och hälsotjänster förutsätter att tjänsterna utvecklas ur hela välfärdsområdets perspektiv med beaktande av lokala förhållanden samt behoven hos olika befolkningsgrupper och sammanslutningar. En särskild prioritering ska vara tillgången till primärvårdstjänster som närservice. Också människors ökande liv på flera orter och konsekvenserna av detta för efterfrågan på hälsotjänster i olika regioner bör beaktas i helheten.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid tillgången till de tjänster med vilka man möter situationer som hotar liv och som kritiskt påverkar tryggandet i vardagen. Sådana är prehospital akutsjukvård och jourtjänster samt tjänster för äldre.

Modeller för produktion av tjänster som lämpar sig för landsbygdsområden ska påskyndas och pilottestas djärvt. För att tjänsterna ska kunna tryggas på lika villkor förutsätts ett mångsidigt urval av metoder för tjänsteproduktionen och lokalt skräddarsydda lösningar: fysiska serviceställen, rörliga och förankrande tjänster, elektroniska tjänster, flerserviceställen, lösningar som baserar sig på sammanslagning av tjänster samt kombinering av lokala resurser, såsom samarbete mellan den offentliga, privata och tredje sektorn i produktionen av tjänster.

Det finns redan länge forskningsrön om hur effektiva natur- och djurbidragsmetoder är t.ex. inom rehabilitering och socialt stöd. Green Care-tjänster som stöder klientgruppers funktionalitet och delaktighet bör i allt större utsträckning integreras i utvecklandet av social- och hälsovårdstjänsterna genom att i större utsträckning godkänna Green Care-tjänsteproducenter att omfattas av servicesedlar.

Mer information (på finska): 

Mål 3: Samarbete och dialog mellan välfärdsområdet, kommunerna, organisationerna och social- och hälsovårdsföretagen främjas

De viktigaste punkterna:

  • Välfärdsområdets servicestrategi ska innehålla riktlinjer för hur organisationernas mångsidiga tjänsteproduktion och förebyggande verksamhet ska anslutas till välfärdsområdets verksamhet och servicesystem.
  • Inom välfärdsområdet ska det säkerställas att organisationer samt små och medelstora företag har möjlighet att delta i produktionen av tjänster. Välfärdsområdet ska dra upp riktlinjer för indelningen av upphandlingar.
  • Ibruktagandet av servicesedlar och personlig budget bör främjas. 
  • Organisationernas verksamhetsförutsättningar i det förebyggande arbetet och arbetet för att främja välbefinnandet ska tryggas.
  • Dialogen mellan välfärdsområdet, kommunerna och organisationerna samt hälso- och välfärdssamarbetet bör utvecklas. När partnerskap för hälsa och välfärd ingås ska man vid sidan av social- och välfärdsorganisationer även beakta andra betydande välfärdsaktörer i regionen, såsom byaföreningar i landsbygdsområden.

I produktionen och tryggandet av social- och hälsovårdstjänster på landsbygden behövs såväl den offentliga sektorn, företag som organisationer. Tjänsterna bör utvecklas och produceras fördomsfritt i samarbete mellan olika aktörer och över sektorsgränserna.

Organisationerna har en viktig roll i både det förebyggande arbetet och arbetet för att främja välbefinnandet (hälso- och välfärdsarbetet) och som producenter av socialservice på landsbygden. Också små och medelstora företag är en viktig del av servicenätverket på landsbygden. Ibruktagandet av servicesedlar och personliga budgetar inom social- och hälsovårdstjänsterna bör främjas.

Ur landsbygdssynvinkel är det viktigt att konkurrensutsättningen av välfärdsområdets upphandlingar genomförs områdesvis eller enligt servicegrupp. En förutsättning för en lyckad upphandling är att upphandlaren känner till marknaden och i god tid innan den egentliga anbudsförfrågan utarbetas för dialog med tjänsteproducenterna i området.

Det är viktigt att identifiera och beakta civilsamhällesaktörernas roll som en del av kommunernas och välfärdsområdenas arbete för att främja välfärd och hälsa. När partnerskap för hälsa och välfärd byggs upp är det viktigt att identifiera andra viktiga aktörer på landsbygden utöver social- och hälsoorganisationer, så som andra organisationsaktörer, byaföreningar, idrottsföreningar och kulturföreningar.

Mer information (på finska):

Mål 4: Räddningsväsendets tjänster tryggas inom hela välfärdsområdet

De viktigaste punkterna:

  • Samarbetet mellan akutvården, räddningsväsendet, polisen, Gränsbevakningsväsendet och civilsamhällsaktörerna (organisationer, byar) ska vara smidigt.
  • Tjänsterna ska tryggas och responstiderna hållas på en skälig nivå också i glesbygden.
  • Avtalsbrandkårena och deras verksamhetsförutsättningar bör tryggas. Dessa utgör en viktig del av den inre säkerheten och ordnandet av räddningsväsendet i landsbygdsområden.
  • De säkerhetsnätverk som myndigheterna, kommunerna och byarna bildar och samarbetet inom landsbygdens förebyggande verksamhet, krissituationer och eftervården bör utvecklas. Som ett led i samarbetet bör beredskapen hos byarnas räddningsgrupper utvecklas.

Fungerande säkerhetstjänster är ytterst viktiga på landsbygden och särskilt i glesbygden. I gränstrakterna och i glesbygden framhävs vikten av ett fungerande samarbete mellan räddningsväsendet, akutvården, polisen, Gränsbevakningsväsendet och det civila samhället för att garantera säkerheten.

Kommunerna och organisationerna har en central roll när det gäller att upprätthålla och främja säkerheten i vardagen på landsbygden. Räddningsväsendet, kommunernas beredskapsplanering och kommunernas säkerhetsplaner ska bilda en enhetlig helhet.

Avtalsbrandkårerna utgör en nationellt betydande del av räddningsväsendet och på landsbygden är de nödvändiga för ordnandet av räddningsväsendets tjänster. Över hälften av de nationella brandstationerna står till avtalsbrandkårernas förfogande. Det är viktigt att se till att det i avtalsbrandkårerna finns tillräckligt med larmdugliga medlemmar och att avtalsbrandkårernas verksamhetsbetingelser tryggas.

Byarnas räddningsgrupper är en viktig tilläggshjälp i nödsituationer. Räddningsgruppernas beredskap bör utvecklas i samarbete mellan myndigheterna och organisationsaktörerna. I landsbygdsområden kan byahus utvecklas till beredskaps- och säkerhetscentrum med säkerhetsinformation och säkerhetsanordningar, dit invånare kan evakueras vid behov.

I synnerhet i glesbygden bör invånarnas och samfundens frivilliga beredskap och upprätthållande av säkerheten utvecklas genom att det ordnas beredskaps- och säkerhetsutbildning.

Mer information:

Tilläggsinformation