Vi behöver en politik som beaktar lokala behov, resurser och möjligheter

Utöver en platsbaserad politik efterlyser rådet nyttjande av landsbygdssäkring till stöd för beredning och tillämpning av den platsbaserade politiken. Landsbygdssäkring bör tillämpas i reformer och lagstiftningsprojekt som påverkar medborgarnas möjligheter att leva, bo, verka, arbeta och bedriva företagsverksamhet på landsbygden, betonar rådet i sitt måldokument. 

–  Konsekvenserna för landsbygden måste göras synliga i såväl den politiska beredningen som i beslutsfattandet. Då blir det möjligt att förutse och minimera negativa effekter av beslut, sådana som vi sett på landsbygden i samband med exempelvis taxireformen, konstaterar Landsbygdspolitiska rådets generalsekreterare Christell Åström från jord- och skogsbruksministeriet samt vice generalsekreterare för förvaltningen, Hanna-Mari Kuhmonen från arbets- och näringsministeriet.

Konkreta rekommendationer som MANE lyfter fram inkluderar en fortsättning av långsiktig vägpolitik och  vägnätets renoveringsplan om 1,5 miljarder euro, en höjning av hastighetsnivån för grundläggande kommunikationstjänster till 100 Mbit / s samt därtill kopplad långsiktig finansieringsplan för offentliga investeringar i digital infrastruktur. Landsbygdspolitiska rådet rekommenderar också en modernisering av lagstiftningen gällande samhälleligt företagande, en ökad flexibilitet gällande prövning av tillgång till utländsk arbetskraft samt lansering av försök gällande regionala kompetenscentra: Bristen på kompetent arbetskraft på landsbygden är en nationell fråga. 

–  Trygga vägar och pålitliga, fungerande kommunikationsförbindelser påverkar direkt lika möjligheter att leva, bo, studera, arbeta och idka företagsverksamhet i olika områden. Om vi inte investerar i dessa är det lönlöst att prata om en hållbar livsmedelskedja, bioekonomiska målsättningar eller tillväxtmöjligheterna inom landsbygdsturismen, noterar vice generalsekreteraren för medborgarverksamhet Petri Rinne, från Finlands Byar r.f. och fortsätter att detsamma gäller för servicen. Det måste skapas förutsättningar för utvecklingen av byar till smarta byar, tillägger Rinne.

På nationell nivå måste man se till att människor som bor permanent i landsbygdsområden har reella möjligheter att få tillgång till samt använda service. Detta förverkligas inte i alla områden på marknadsbasis.  Om såväl service som andra samhälleliga tjänster ständigt koncentreras, drar vi mattan under andra politiska målsättningar, säger vice generalsekreterare för forskningen, Hilkka Vihinen från naturresursinstitutet. 

– Man måste komma ihåg att det finns 1,6 miljoner människor bosatta i landsbygdsområden, att 30 procent av våra små och medelstora företag finns på landsbygden, att fler än 2,2 miljoner finländare bor regelbundet under fritiden på landsbygden och att multilokalitet berör ännu fler personer som nyttjar landsbygden, fortsätter Vihinen.

MANE rekommenderar att nästa regering säkerställer förutsättningarna för åtgärder för att trygga möjligheten för att små lokala företag och föreningar, vilka är viktiga aktörer på landsbygden, ska kunna verka som tjänsteleverantörer inom social- och hälsovården. Medborgar- och frivilligorganisationer producerar många tjänster på landsbygden. De behöver stärkas och aktörerna måste tas med i de offentliga beslutsprocesserna som jämlika parter vid sidan av den offentliga förvaltningen och näringslivet. Idag finns partnerskapsbord eller liknande verksamhetsmodeller för samverkan i endast 40 kommuner. Landsbygdspolitiska rådet efterlyser upprättandet av ett nationellt nätverk för att i praktiken främja samverkan och partnerskap mellan offentliga, privata och tredje sektorn. Modell finns att söka från Sverige. 

Landsbygdspolitiska rådets målsättningar är uppdelade i fyra helheter och 18 rekommendationer. Dessutom har 11 önskningar tagits med som riktas till alla beslutsfattare. Bland annat är önskan att beslutsfattare känner till landsbygdens mångfald och dess möjligheter för anpassningen till och hanteringen av klimatförändringen samt för välfärden. Generalsekretariatet är oroat över att den finska nationella beslutsprocessen inte tar tillräcklig hänsyn till de sociala aspekterna av landsbygden.

Landsbygdspolitiska rådet är tillsatt av statsrådet. Rådet har 35 medlemmar som representerar organisationer från den lokala till den nationella nivån och alla sektorer. 

Tilläggsuppgifter

Christell Åström, Landsbygdspolitiska rådets gneralsekreterare 
konsultativ tjänsteman, jord- och skogsbruksministeriet, tfn. 0295 16 2030, fornamn.efternamn@mmm.fi 

Hanna-Mari Kuhmonen, Landsbygdspolitiska rådets vice generalsekreterare för förvaltningen, 
specialsakkunnig, arbets- och näringsministeriet, tfn. 0295 04 7008, fornamn.efternamn@tem.fi 

Petri Rinne, Landsbygdspolitiska rådets vice generalsekreterare för medborgarverksamhet, 
ordförande, Finlands Byar r.f., tfn. 040 555 3232, fornamn.efternamn@suomenkylat.fi 

Hilkka Vihinen, Landsbygdspolitiska rådets vice generalsekreterare för forskningen, 
forskningsprofessor, Naturresursinstitutet, tfn. 0295 32 6633, fornamn.efternamn@luke.fi

Läs Landsbygdspolitiska rådets målsättningar för näta regeringsperiod